Nu är det alltså även dags för mig att börja blogga lite. Jag har funderat ganska länge på detta, men aldrig orkat och inte vetat vad jag ska blogga om.
Men eftersom jag nu mår rätt dåligt, känner jag att detta är ett sätt att få ut mina känslor och frågor på .


Jag vet varken ut eller in längre. just nu finns det inget ljus i den långa tunneln som jag är påväg igenom. Jag vet att jag kommer finna ljuset tillslut, men just nu känns bara allting så hopplöst :(
Måndagen var den värsta dagen i mitt liv kändes det som . jag bara grät o grät, och jag kan fortfarande inte inse och förstå vad som hänt . Att den man älskar bara tar ifrån en allt och lämnar en i sticket. Exakt så känns det.. att allt det fina vi haft bara blev som bortblåst och bortglömt över några sekunder . Det kändes som du inte brydde dig om det minsta hur det kändes för mig , fast jag verkligen hoppas att du gör det . :( Men, jag kan inte styra över dina känslor, tyvärr.. jag önskar verkligen att jag hade kunnat göra det, för detta är så fruktansvärt jobbigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen . jag bara tänker och tänker, men kommer aldrig fram till något :( Du är det bästa som någonsin hänt mig, och helt plötsligt är du bara borta :( . Du är min första kärlek, den första person jag kunnat dela allt med, vi har gjort så underbara och roliga saker tillsamans, så mycket minnen och bus vi har haft.. och nu, vad kommer att hända? Jag vill bara ha dig, krama dig, pussa dig, kunna mysa och busa tillsamans, som vi alltid brukade göra, men nu... Vad kommer att hända? kommer du försvinna bort från mig, eller kommer du finnas där för mig, som ett stöd, som en vän som alltid stöttar? Du kanske inte ens vill vara en vän till mig längre? du kanske tycke det är jätte skönt att bli av med mig. Vad vet jag ? jag kan tyvärr inte läsa dina tankar, som jag önskar att jag hade kunnat  gjort, för det är dessa frågor som svider mest inom mig, att jag inte vet hur du känner och vad du vill längre :(

Jag har förlorat min bästa kompis, min underbara pojkvän och den underbaraste familj som fanns, jag hoppas innerligt att vi på något sätt kommer kunna vara vänner, för utan dig, vet jag inte vad jag ska göra :(