Ja, jag har verkligen beslutsångest och det känns inte bra :/
Hatar att behöva ta viktiga beslut som handlar om mitt liv och min framtid. Det är som när jag var tvungen att välja mellan fotbollen och teamåkningen, två saker som jag verkligen älskar och jag var tvunge att sluta i en av dom innan jag kollapsade totalt.. det blev teamåkningen. Det var ett sjukt svårt beslut , men det som gjorde att jag valde fotbollen var att jag började i det när jag var 4 år och att det inte var samma press på en och självklart att jag älsakr att springa efter den dumma jävla bollen :p

Nu har jag gått och saknat teamåkningen i snart 3 år... Jag säger hela tiden att jag ångrar det, vilket jag gör, men samtidigt var det ett beslut jag var tvungen att ta. Men nu är jag där igen. Jag har fått chansen att börja i teamåkning igen ,med Team Boomerang, Göteborgs konståkningsklubb, där både sofia och hanna åker. Jag har som sagt tränat med dom en gång och det var roligt. Jag vet hur mycket jag saknar det så varför ska jag hålla på och förneka det?? Jag lurar ju bara mig själv genom att inte börja igen.

Jag vill verkligen börja, kämpa, svettas, skratta i ett  LAG. Jag har saknat dethär alldeles för länge och nu när jag får chansen ska jag fan ta den! har pratat med många och alla tycker att jag ska ta chansen. jag har en tredubbel så lång väg att gå om man jämför med de andra eftersom jag inte åkt på 3 år, men jag kan om jag vill och sofia har lovat att hjälpa mig.

Men ingenting är ju självklart problemfritt.

1. Jag kan inte börja plugga till hösten.
2. Jag kommer inte kunna spela fotboll på hela vintern
3. Jag kan inte åka och sesånga i fjällen som jag ville
4. Jag vet inte ens om jag kan fortsätta på mitt jobb :/, kanske måste börja söka nytt, dagtidsjobb

MEN FAN VAD JAG ÄR SUGEN PÅ ATT ÅKA NU !! GE GÄRNET PÅ VM I CANADA INFÖR MASSA MASSA MÄNNISKOR!!


Kiss and hugs