En person i en familj gör mig alltid väldigt glad. Han får mig alltid att känna glädje fast han själv mår dåligt. Han har ofta svar på mina frågor fast han är yngre och han är en helt galen person som ofta gör galna och dumma saker, men det gör inte mig någonting. Han har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Pontus Bloom heter han. Min gamla pojkväns lillebror. Han e verkligen helt underbar den killen. Han är min bror , min lillebror som jag aldrig haft.

Saknar dom väldigt mycket. Det har lagt sig rätt mycket på det senaste, jag har accpeterat att jag inte kan vara en av dom längre, men ändå vet jag att jag alltid kommer tillhöra dom. Vi kommer alltid vara lika glada varje gång vi träffas eller pratar med varandra. Alla i den familjen , kanske inte niklas då, men resten,  Dom var som min extrafamilj , den perfekta familjen som alltid fanns där för en. I vått som i torrt. Jag var med dom ibland fast inte niklas var med och det var det som gjorde relationen så speciell. Ofta när man gör slut hör man aldrig mer av familjen, men jag är glad att jag fortfarande betyder något för dem . Och jag är glad, att pontus, som är en kille på snart 17, bryr sig så mycket om mig! Shit, det är inte många killar som gör det och han kommer bli så jävla underbar när han blir äldre, i know it. han kommer lyckas om någon .

Han gjorde min dag idag. Han är så underbar att prata med den sparven.

Har förövrigt haft en lugn dag som jag har spenderat för det mesta ute i solen. Helt själv.. Har vart lite av en depp dag idag. en dag då jag känner att jag hade behövt någon vid min sida, någon som jag kan hålla handen med och bara njuta av att vara vi två tillsammans .. någon som jag inte har just nu .

It´s not easy .

Kiss and hugs